http://showmelovenovell.blogspot.com/
http://showmelovenovell.blogspot.com/

http://showmelovenovell.blogspot.com/
http://showmelovenovell.blogspot.com/

http://showmelovenovell.blogspot.com/
http://showmelovenovell.blogspot.com/ 

slut på bloggplatsen nu, från och med nu gäller blogspot! följ mig däär!

http://showmelovenovell.blogspot.com/
http://showmelovenovell.blogspot.com/

http://showmelovenovell.blogspot.com/
http://showmelovenovell.blogspot.com/

http://showmelovenovell.blogspot.com/
http://showmelovenovell.blogspot.com/ 

Denna sida fungerar inte alls som jag vill och den strular verkligen varje gång jag loggar in, därav den otroligt dåliga uppdateringen, har därför bestämt mig för att byta domän, antingen devote eller blogspot, får se!

-ALLIE OM DU INTE KLIVER UPP NU SÅ MISSAR DU BUSSEN IDAG, IGEN!  Ropar mamma för tredje gången. 

Jag suckar högt och kliver upp ur sängen.  Jag tar handduken och springer till badrummet för att hinna till duschen innan Austin, min äldre bror. Jag stänger dörren med en smäll, så att mamma hör att jag är vaken. Jag sätter på vattnet för att det ska hinna bli varmt och medan vattnet blir varmt klär jag av mig. 

Efter duschen virar jag en handduk runt kroppen, och en handduk virar jag runt håret. På vägen tillbaka till mitt rum möter jag Austin, hans bruna hår står åt alla håll och kanter och han ser riktigt nyvaken ut, han gnuggar sig hårt i sina trötta gröna ögon. Han fortsätter gå in mot badrummet och jag mot mitt rum. Jag fönar håret, rufsar till det, sminkar mig lite grann och sen klär jag på mig svarta underkläder, ett par ljusa shorts och ett svart linne med en röd pussmunn. 

När jag kliver ner för trappan en halvtimme senare möts jag av den typiska frukostlukten. Mamma sitter vid köksön, på en barstol och hon har dukat fram bredvid sig åt mig och Austin. Pappa är på jobbet, han börjar tidigt vissa dagar, och idag var tydligen en sådan dag. På frukostbordet står pankakor, precis som vanligt. Austin och jag äter pankakor till frukost, trotts att det är rätt vanligt i USA tycker mamma att det är idiotiskt, och att vi borde äta mera mackor och mindre socker. Men hon vet, att Austin och jag inte ger oss så lätt.

-Godmorgon. Säger mamma.

-Godmorgon..

-Måste du alltid vara så svår att få ur sängen? Hon suckar -Sovit gott?  Fortsätter hon.

-Jag vet inte, kanske för att jag hatar skolan?! Svarar jag, lite väl spydigt. - Ja, själv?

-Jo tack, väldigt bra. Och Snälla Allie, inte den tonen.

Jag bara himlar med ögonen och lastar på ett par pankakor på min tallrik.

-Ska du ha skjuts av mig, eller åker du med Austin?
-Ja, ska du åka med mamma eller med mig?  Upprepar Austin som kliver in i köket.

-Får jag åka med dig? Jag kollar på Austin som nickar. -Bra, då åker jag med dig.

Resten av tiden vid frukostbordet går åt att prata om vad vi har för lektioner, läxor och böcker som ska hem idag.

Efter frukosten tackar jag och Austin mamma för de goda pankakorna och så går vi ut i hallen för att klä på oss varsin sommarjacka och skor. Jag tar en enkel tunn skinjacka och Austin likaså. Austins bil är en gul ford r8. Austin sätter sig i förarsätet och jag sätter mig bredvid honom. På vägen till skolan gör vi två stopp. Det första är för att hämta upp  Dante - Austins  bästa vän ända sedan vi flyttat hit. Dante är lång, och muskulös, han har brunt hår och bruna ögon. De som inte vet något om honom, kan tro att han slorar solarium för att han är så extremt brun. Men det är han, helt naturligt.  Det andra stoppet görs för att hämta upp min bästa vän - Alexis. Alexis är brunhårig och har blåa ögon. Hon är ungefär i min längd, runt 1,65 meter lång. Hon har humor, är duktig i skolan och så, när hon väl försöker, men hon är som mig, skolkar rätt mycket. Hon har också blivit straffad, hon måste tävla med matematiklaget i tävligen i år. Jag själv måste vara med i skolmusikalen, som huvudroll. Eftersom jag kan sjunga så bra tyckte våran rektor att jag skulle passa bra som huvudroll. Problemet är, jag avskyr att stå på scen.

Min skola består av säkert 1000 elever.  Jag kan knappt hälften av namnen på dem, knappast ens en fjärdedel av dem. Mina vänner är inte de bästa eleverna i skolan att hänga med, de är rent ut sagt mobbare. Fast jag är inte sån, jag hänger med dem, men jag skulle aldrig mobba någon så mycket så att de blir ledsna. Visst, jag kan säga en dum kommentar, men vem gör inte det nu för tiden? Jasper är värst.  Han säger riktigt taskiga saker om allt och alla, lärare som elever. 

Väl framme i skolan parkerar Austin bilen på den vanliga platsen, säger hejdå till mig och Alexis och vi går åt varsitt håll. Alexis och jag går till vårat gäng, och Austin till sitt. Jasper lägger armen om Lexi (Som Alexis kallas) så fort vi kommer fram till dem.

-Tjena Lexis, hur är läget? Säger han och pussar henne på kinden.

-Bara bra! Svarar hon och kysser honom.

Att Lexis faktiskt kan gå ut med den där idioten, är någonting jag absolut inte förstår. Men men, gillar hon det, så låt gå. Mig äcklar han så det skriker om det iallafall. 

-Hej Allie. Säger Lucas och kramar mig.

-Hej. Svarar jag och kramar honom tillbaka.

Lucas är en snäll kille, som hamnade i fel gäng redan första dagen i skolan. Lucas skulle inte heller göra någon så ledsen. Han är en skön kille, och därför är han min bästa killkompis.

Skoldagen går segt. Vi har engelska första timmen.  När lektionen börjat knackar det på dörren och rektorn stiger in. Med en kille bakom sig. Han har blont hår, skatestil på kläderna och fake glasögon han ler också ett osäkert leende. Alla tjejer stirrar såklart, fast jag ska inte säga något, jag är en av dem. Han ser så perfekt ut, med sitt osäkra leende som är så gulligt och hans blåa ögon glittrar till lite. Rektorn ger en lapp till läraren och sedan vänder hon sig om mot oss i klassen.

-Det här, är eran nya klasskamrat. Han heter Alexander Brown och jag vill att ni är snälla och sköter om honom idag. Ser till att han klarar allt han behöver och sådär. Någon frivillig att visa honom runt?

Genast reser sig halva klassen upp, alltså, alla tjejer. Utom jag. Jag sjunker ner i stolen och de där andra tjejerna vinkar ivrrigt i luften med händerna. Killarna tycker att de är pinsamma, och jag håller med killarna. P I N S A M T . Rektorn väljer Amanda, klassens "jag tror jag är bäst" tjej.  Rektorn säger hejdå och går därifrån. Läraren ber Alexander sitta bredvid mig, eftersom jag är den enda som sitter ensam. Han slår sig ner och lektioner går sakta framåt. Vi småpratar lite, han verkar trevlig och han får mig rodna någon enstaka gång, men då kollar jag bara ner i papprena eller låtsas koncentrera mig på vad läraren säger. Lektionen drar sig mot sitt slut och snart är jag först ut ur klassrummet.

Det går segt fram idag. Men skolan tar iallafall snart slut, och då kör rektorn iväg mig till aulan för att träffa teater eleverna. Där, i aulan med röda "bio" fotöljer i flera rader som böjer sig som halvmånar och en stor scen sitter längst fram en massa elever, som ska vara med i musikalen. De kollar på mig när jag kommer mot dem, och läraren hälsar mig varmt välkommen.

-Det är är Allie och hon ska spela huvudrollen. Allie, möt din motspelare, Alexander Brown.

Va, är han min motspelare? Jag gapar stort och rodnar när mrs Smith ställer mig bredvid honom.  Hur ska det här gå.. Det var redan svårt utan honom, nu, nu kommer jag dö.

___________________________________________________________________________________________________________________

Första kapitlet, tycks?  

Novellen startar nu under lovet, första kapitlet är snart färdigskrivet! :)

Har inte hunnit denna vecka, pga av det stora provet vi har imorgon!

/ida

Allie Hamilton är en 17 årig tjej som flyttat med sin familj från New York till Los Angeles. Allie fick sitt hjärta krossat av en kille, och stängde sedan av alla sina känslor. Hon började skolka. Som straff måste hon vara med i skolkonserten/skolmusikalen, som huvudperson. Allie är en fantastisk sångerska, så det är egentligen inget straff anser de flesta, men Allie anser att det är det värsta straff hon kunnat få, värre än döden. Hon hatar att stå på scen. Allie möter en kille under skolkonserten, han är ny i skolan, och visar sig vara hennes motspelare i konserten/Musikalen.

Allies familj består av

Pappa - Drew - Som arbetar som en pruducent och har arbetat med många olika världskändisar, som Usher, Taylor Swift, Kelly Clarkson och fler.

Mamma - Laura - Som arvetar som en modedesigner, och gör ofta om alla Allies och alla andras kläder så de bara passar och så att de är unika för just dem. 

Storebror - Austin - Austin går i skolan, han är fotbollslagets stjärna och han är kapten. Han och Allie har alltid stått varandra nära.